Den senaste tidens rubriker om vårdhemmens missförhållanden har fått finländarna att diskutera äldreomsorgen. Expert inom äldreomsorg, emeritusprofessor i geriatri Jaakko Valvanne påminner att en liknande diskussion redan har hållits under många tiotals år, alltid före riksdagsvalet. – Denna gång har diskussionen dock varit mer analytisk, djupare och noggrannare, gläder sig Valvanne.
Valvanne hoppas ändå att man inom diskussionen inte stirrar sig blind på personaltilldelningen inom långtidsvården.
– Man kan ge högkvalitativ vård även med ett litet antal skötare. Hjälpande händer behövs nog och man kan inte ensam sköta tjugofem personer på ett tillräckligt bra sätt. Antalet skötare har ändå ingen inverkan på den kvalitet som kunden upplever. Med samma personalmängd kan man vårda samma antal kunder antingen bra, medelmåttigt eller dåligt.
Enligt Valvanne stödjer högkvalitativ äldreomsorg ett gott liv för äldre personer. Ur gerontologins perspektiv framstår kvaliteten som en aktiverande vård som maximerar den äldre personens potential. Vård betyder inte att en skötare gör allt för patienten, utan den ska uppmuntra till självständiga aktiviteter.
– I Finland har man av tradition en vårdkultur där man föreskrivit sängläge och detta måste vi bli av med. Människor ska inte bindas till sängs i säkerhetens tecken, eftersom det lamslår den egna aktiviteten, säger Valvanne.
En läkares sakkunnighet behövs i sin tur alltid då en äldre persons funktionsförmåga bedöms. Detta kan vara nödvändigt såväl inom förebyggande vård i hemmet som inom långtidsvården och alltid då det sker förändringar i funktionsförmågan.
– Då en människa inte längre klarar av hushållsarbete eller att tvätta sig räcker det inte att man överväger rätt sorts tjänster för honom eller henne. Då måste man reda ut vad hans eller hennes försvagade funktionsförmåga beror på. För detta krävs inte nödvändigtvis geriatri, men geriatriskt kunnande krävs definitivt för att man ska kunna undersöka latenta syndrom kopplat till åldrande, betonar Valvanne.
Behöver läkaren emellertid alltid vara fysiskt närvarade? Inte nödvändigtvis enligt Valvanne.
– Det är ju alltid bättre om läkaren kan träffa sin patienter personligen. När en äldre människas tillstånd förändras kan det ändå vara viktigare att han eller hon får en läkares åsikt så snabbt som möjligt än att han eller hon träffar läkaren personligen. Ibland kan man korrigera situationen även med små förändringar i vården, säger Valvanne.
Enligt honom är det väsentliga att man har utfört en omfattande geriatrisk undersökning av den äldre i ett tidigt skede av vården och att han eller hon har en tydligt uttänkt och registrerad vårdplan. Detta möjliggör en högkvalitativ läkartjänst även på distans.
Trots att det under den senaste tiden vilat en mörk skugga över diskussionen om äldreomsorgen ser Valvanne en ljus framtid för vården.
– Positiv utveckling kan påvisas. Runt om i landet har vi utmärkta team inom hemtjänsten och vårdavdelningar på sjukhus samt otroliga enheter för långtidsvård. Många är sådana som jag själv kunde fara till!
Valvanne betonar att äldreomsorgen ska vara kund- och människoorienterad, utgå från den äldre själv och stödja hans eller hennes egna behov. Inom högkvalitativ vård strävar man efter hög livskvalitet och möjligheten att tillbringa livet efter eget tycke och smak.
Detta uppnås då inställningen till vårdarbetet förändras. Då vården är baserad på individuella behov stödjer man den äldre personen och uppmuntrar hans eller hennes ansträngningar till rehabilitering. Den äldre blir också regelbundet hörd om hur vården lyckats. På så vis ökar de boendes upplevelse av relevans och kvaliteten på vården blir bättre.
Det viktiga är att känna de boende och deras önskemål väl. Någon vill sjunga psalmer, en annan tycker inte om tevens och radions högljudda buller och en tredje tycker om att titta på fotografier och alla erbjuds sådant som är meningsfullt för det egna livet.
– Man ska inte fara till långtidsvården för att vänta på döden, utan för att leva.
Foto: Hanna Leppänen