Distansläkartjänsterna ger stöd i resursbristen – vi intervjuar överläkare Eeva Björkstedt

Distansläkartjänsten fungerar så att det i regel är sjukskötarna som bokar in patienter för distansläkaren, berättar Björkstedt. ”Distansläkaren går igenom patienternas laboratoriesvar, röntgenbilder, läkemedelsförändringar och andra uppgifter som läkaren kan tolka utan att träffa patienten personligen på mottagningen. Sedan ringer läkaren till patienten eller skriver in ett svar i systemet, som en sjukskötare sedan kan förmedla till patienten.”

Snabbare service även till mindre brådskande patienter

Distansläkartjänsten har bidragit till att minska den arbetsbörda som läkarbristen i Mäntyharju medfört. Samarbetet har varit utmanande i början, men man har så småningom börjat hitta arbetsrytmen.

”I början hade vi lite problem med att bygga upp datatekniska kontakter. Vi hade också problem med de avtalade tidpunkterna och arbetsdimensioneringen för distansläkartjänsterna, men nu börjar vi kanske snart hitta en balans. När allt har fungerat med tidtabellerna och kontakterna har allt nog också skötts bra och patienterna har fått sin service; vi har också fått spontan positiv respons gällande detta från sjukskötarna.”

För patienterna har distansläkartjänsterna också medfört den fördelen att man nu kan ta hand om mindre brådskande fall inom en rimligare tid. I situationer där resurserna är begränsade tvingas välfärdscentralerna naturligtvis ta emot brådskande patienter först.

”När de mindre brådskande fallen skjuts upp kan deras situation förändras medan de väntar”, förklarar Björkstedt. ”Och om vi inte alls har några läkarresurser på plats måste vi hänvisa patienter till S:t Michel, där resurssituationen inte heller alltid är den bästa.”

En tydlig arbetsfördelning för samarbetet mellan den privata och den offentliga sektorn står på önskelistan

Björkstedt skulle gärna se en tydligare fördelning i ett utvidgat samarbete kring hälsovårdstjänster mellan den privata och den offentliga sektorn. Ett bra samarbete är enligt hennes mening ett partnerskap där alla parter känner till sina ansvarsområden.

”I nuläget är arbetsfördelningen ännu lite fragmenterad: något skaffas härifrån och annat därifrån, man får en läkare från ett håll och ett utlåtande från ett annat, och så vidare. I framtiden kunde det kanske i större utsträckning vara så att den privata sektorn producerar vissa tydliga helheter för den offentliga sektorn. Men vem som ska fastställa arbetsfördelningen är ännu svårt att säga.”

Om social- och hälsovårdsreformen har Björkstedt inga starka åsikter. Hon menar att hälso- och sjukvårdstjänsterna i vilket fall som helst måste fungera med de resurser som staten tilldelar dem.

”Jag kan inte säga om reformen som den ser ut just nu skulle ge samhälleliga inbesparingar. Om den lyckas bra kan ändå tillgången till vård förbättras. Vi kanske måste betala mer skatt i framtiden, men snabb tillgång till vård är förstås en värdefull sak i sig”, säger hon.